Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 170. Fäbodliv i Härjedalen. För Läseboken av Eric Modin - 171. *Vallarelåt. Av Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fäbodlivet har sina behag om sommaren, helst när flera
stugor ligga nära varandra. Men om hösten är vistelsen
däruppe kuslig, då de långa.mörka nätterna taga vid, då stormen
tjuter och regnet piskar mot fönsterrutorna. Då längtar man
åter till bygden. Erih Modin.
171. Vallarelåt.
Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången
vallar och går och går vilse i vall?
Korna, de råma och påskynda gången,
följa i lunk efter jäntans trall.
Hör, hur det ljuder kring myr och mo:
»Lilja — mi Lilja — mi Lilja — mi ko!»
Eko vaknar i bergigt bo,
svarar ur hällar ne,
långt norr i fjällarne:
»Lilja — mi LiJja — mi ko!»
Bjällklangen dallrar och faller och stiger,
suset är stilla och vilar i ro,
skogen är kvällt ung och sömnig och tiger.
Endast den vallande
låten går kallande
fram genom nejden kring myr och mo.
Natten är nära, och solskenet rymmer.
Ser du på tjärnet, hur töcknet står!
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer,
snart över skogarna mörkret rår.
Mörk sover tallen, mörk sover granen,
dovare sorlar en bergbäcks fall.
Ejärmare klingar den höga sopranen,
vallar och går och går vilse i vall.
Gustaf Fröding.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
