Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 173. *Vägbyggaren. Av Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över klyftorna broar slå,
genom skogarna bana breda
vägar, jämnade
och genom rämnade
bergen rakt emot målet gå!
Det är livet — att nederbryta
alla hinder, att sammanknyta
allt det söndrade, allt det skilda,
som hör hop i sitt väsens rot,
och av kreatursstigar vilda
göra banade,
aldrig anade
vandringsvägar för mänskofot!
— — — — — — — — —
Ensling, som i din avkrok sitter,
led vid världen och skygg och bitter,
se, din längtan jag nogsamt känner.
Vägen drar jag förbi ditt bo,
och du ljusnar, när gamla vänner
komma körande,
muntert störande
all din domnade kyrkgårdsro!
Det är livet — att stigar röja,
djupa fåror i vildmark plöja,
vägar runtomkring jorden linda
liksom trådar och starka band,
vilka själarna sammanbinda —
liksom försonande,
sammantonande
strängar, spända från land till land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
