Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 175. Ångermanälven. Efter olika författare, bl. a. Pelle Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land, sommardagens ådal med kärvhet i färgen och med
sommarnattens väna skönhet, då södra bergen stå violetta
i gult och de norra i grönt och svart. Det är högvattnets
land med vatten i virvlar och edor (tillbakaströmmande vatten),
det är lågvattnets rundslipade stenars hjässor i ljuset, det är
vinterdagens dimmiga ådal, då forsen fräser som en jättekatt.
Den viskar om mycket ännu, denna jordremsa vid det mörka,
rinnande vattnet. Jag säger: ’Det är en mor, som berättar
sagor, så länge du vill höra.’
Här bor du i en kupa av forsars brus från alla håll.
Höstvinden far genom kornhässjorna, såsom du väl många
gånger som barn hört med skräck. Vid ladulängan går
tröskmaskinen till sent på lördagskvällen.
Locklåtar komma från skogen. I de branta
sluttningarna vid älven gå fläckiga kor upp och ned och beta om
hösten. Skällorna gå i alla tonarter. Vid en liten eld sitta
vallhjonen, och deras gälla stämmor gå fram och tillbaka
över vattnet. Röken stiger uppåt. Ser du i vattnet, så går
den nedåt, och alla dina kor och får och getter röra sig upp
och ned, och myrens sida speglas i en färg, som ger intryck
av sammet. En båt ror över. Då den går fram i det ljusa,
som avspeglar luften, ser du en fin linje efter båten; i
den sitter gäddraget. Strax därpå går vattenbilden sönder:
dina kor vagga upp och ned, gårdar och ängar röra sig där
nere, och slutligen hör du kölen av en båt skrapa emot
grus. — — —
Högt uppe vid bergets fot ha röda gårdar trängt sig
tillsamman. Fält ligga nedanför, och höga hässjor bära
ljust korn och svart, frusen potatisblast. — — —
Följ med blicken den slingrande vägen utefter stranden,
och längst ned på andra sidan älven står ett vitt hus under
ett berg. Där är det, som helgdagen ringes in.
Detta är Ådalen, sannerligen det fagraste land! Allt
detta är min ådal, mitt sagoskrin, min kärlek och min skräck,
ty hur man längtar över bergen, håller den ändock fast som
en mara.»
Efter olika författare, bl. a. Pelle Molin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
