Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 183. Strömmingsfiske i Norrland. Efter Turistföreningens årsskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mitten av augusti börja not- ocli krokfiskena bli mindre
givande, emedan strömmingens lektid nu inträffar. Fisken
lämnar då de inre skären och går upp på grundbankar
längre ut från .kusten för att leka, d. v. s. lägga rom
och mjölke. Då flyttar också fiskaren dit ut. Men
emedan fisket ute på grundet försvåras genom höstens
ostadiga väder och vindar, använder man lätthanterligare
redskap, de så kallade skötarna. Detta kan man göra så ’mycket,
hellre, som lekströmmingen går på nästan hurudana garn
som helst. Skötarna äro kortare nät, som sättas i en
rad ute i sjön, så att fiskarna fastna i dem, då de söka
att komma igenom.
Båtarna bege sig på eftermiddagen bort till det utsedda
grundet, lägga sig jämsides med ett avstånd av omkring
20 meter mellan varje, och så börjar man lägga ut skötarna
från alla båtarna på en gång. Sköt fogas till sköt, så att
båten snart är tom, och endast några träflöten, som med
linor äro fästa vid skötarna, visa, var dessa äro. Efter
några timmars sömn i båtarna börjar man kanske redan
kl. 3 på morgonen ta upp skötarna. Detta är ett
ansträngande arbete. Men det går dock med liv och lust, när
fiskaren får se de små silverglänsande fiskarna fylla garnen.
Det är dock ej alltid fångsten blir god. På senhöst’,e;n
väckes kanske fiskaren av att regnet slår honom i
ansiktet och båten kastas som en spån på de
stormupprörda vågorna. Med fara för sitt liv söker han då bärga
sin egendom, skötarna. Men det ihänder, att han måste
ge sina redskap förlorade för att rädda sig själv, fast han
gör en mycket kännbar förlust. De fiskare, som sluppit
göra förluster, bruka då skjuta ihop av sina tillgångar.
Men den fattige har ju icke mycket att ge sin broder.
Under fisketiden har strömmingen insaltats i stora kar,
men efter slutat fiske måste den läggas i mindre kärl
för att säljas till olika platser. Både män och kvinnor stå
därför från morgon till kväll träget arbetande vid karen
i boden och packa strömming i de kaggar och fjärdingar,
som fiskaren förfärdigat under vintern. Allt måste vara fär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
