Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 186. Fjällfolkets dödsfiende. Fritt efter Eugen Hemberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186. Fjällfolkets dödsfiende.
När kringirrande renar skönjas uppe på högfjällen, anar
den vallande lappen, att någon renhjord blivit sprängd av
strykande vargar. Inom kort förena sig de vilsna renarna
med hans hjord. Yarsamt löser lappen den sammanrullade
lasson från sitt bälte. Ett kast klyver luften, och den
främmande renen är infångad. Märkena i hans öron granskas,
och lappen känner nu de förlupna renarnas ägare samt
trakten, varifrån faran hotar.
Skyndsamt bryter han upp med hjord, tält och bohag och
tågar i ilmarscher nedåt skogstrakterna. Dessa lämna ett
visst skydd, ty snön, som sopas ned från högfjällen, ligger här
djup och lös. Renen kan med lätthet sparka upp snön för att
komma åt den närande mossan, men vargen känner sig
besvärad av det djupa snötäcket, ty det hindrar hans fria och
snabba rörelser och uttömmer snart hans krafter, när den
spjutbeväpnade lappen ljudlöst och ihärdigt följer hans spår.
Men rovdjursnaturen besegrar stundom vargens
försiktighet. Den sista återstoden av de rivna renarna är förtärd,
hungern gnager, och djärvheten ökas. Vargarna följa den
flyende lappens spår och ha stor fördel av den fast
tilltrampade väg, som alltid uppstår efter en framtågande renhjord.
Lappen har slagit upp sitt tält i skogslandet, och hjorden
vallas dag och natt av tjänare och påpassliga hundar.
Det lider mot natten, och tunga snömoln draga ihop sig
över högfjällen och svepa utefter deras sidor ned mot dalarna.
Snöstormen är i antågande. Det suckar i furornas kronor,
liksom anade de den förestående nattliga brottningen med den
lössläppta stormen. De första snöflingorna virvla ned. En
del fastnar i granarnas yviga grenar, en del når markens
snötäcke, och några stanna på lappens ludna skinnkolt.
Samtidigt förmörkas luften, och granen böjer sig för en häftig
vindstöt. Natten blir lång i skogen.
Lappen kallar sina hundar och skidar under snöstormens
tjut kring den sida av hjorden, som han har sig anförtrodd
att vakta. Varje lapp har sitt bestämda vallningsområde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
