Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 188. Kiruna och Ofotenbanan. För Läseboken av Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vridna. Snömassorna, som falla under vintern, ha pressat ned
kronorna, och endast på ställen, som äro skyddade för
stormarna, våga träden höja sig mer än några få meter över
marken. Den björkskogen påminner därför mest om en glest
bevuxen park av låga fruktträd.
I Kiruna äro nästan alla husen av trä. De ligga ej i
långa rader längs stensatta gator utan vart och ett för sig,
omgivet av björkar. Det är en riktig villastad.
Arbetarbostäderna äro vackra och rymliga. De äro byggda i olika
stilar och göra därför icke det intryck av enformighet, som
så ofta vanpryder våra industrisamhällen. Gatorna likna
närmast landsvägar och korsa varandra endast sällan i räta
vinklar. De flesta husen se ut att vara nyligen uppförda.
Samhället är också ungt. För omkring femton år sedan var
här fullkomlig ödemark. Där nu en befolkning på 8,000
invånare bor, funnos då endast några torvkåtor, vilka
utgjorde bostäder för de ingenjörer, som undersökte
malmfälten. Det är först sedan järnvägen byggts och man börjat
bryta malmen i det stora berget på andra sidan sjön, som
stora arbetarskaror från alla Sveriges bygder strömmat hit
för att finna arbete och utkomst. Samtidigt med
gruvarbetarna kommo hantverkare och handlande, och så har på kort
tid ett stort samhälle vuxit upp mitt i ödemarken.
Från Kiruna går en elektrisk spårväg fram mot
malmberget. Vi skola nu på den resa fram till gruvorna
ocii se pä malmbrytningen. Vi Jara först genom en gata
med arbetarkaserner. Vid alla de ställen, där tvärgatorna
skära spårvägslinjen, stannar vagnen, och skaror av
arbetare, som skola upp i berget, stiga på. Våra
reskamrater äro kraftiga, solbrynta arbetare med muskler av
järn, vana vid att under storm och snö arbeta på den blåsiga
bergryggen och att taga i på skarpen, när det behöves.
Spårvagnen för oss uppför en stark sluttning till den
elektriska bergbanans station, där spårvägen slutar. Här byta vi
om tåg och träda in i en av bergbanans vagnar, där bänkarna
höja sig trappstegsformigt över varandra. En signal ljuder,
och färden uppför berget börjar. Samtidigt som vår vagn
stiger uppför bergssluttningen, går en annan vagn nedåt. Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
