Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen
- 190. En forsfärd på Torne älv. Av Karl Bernhard Wiklund
- 191. Från »Midnattssolens sjö» till »Lapplands paradis». Efter Otto Sjögren, Valdemar Langlet, Alfred Wahlstedt och Sigurd Norrbin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det viset, som Torne älv är farbar den 40 mil långa sträckan
från Torneträsk allt ut till havet. Blott förbi Tarraforsen
och ett par andra korta fall får man draga båten ett stycke
över land.»
Karl Bernhard Wiklund.
191. Från »Midnattssolens sjö» till »Lapplands
paradis».
Den, som har goda krafter och en smula äventyrslust
i blodet, kan från Abisko vid Torneträsk göra en färd till
Kvickjock på 8—10 dagar, om väderlyckan är god. Svenska
turistföreningen håller på med att anlägga nattkvarter på
lämpliga platser, spånga de svåraste bäckarna och skaffa
nödiga båtar. Det är ett dyrbart och tidsödande arbete
detta att bygga i fjällen. Men Turistföreningen vill
öppna lappmarkernas härligheter ej blott för dem, som ha
råd att bestå sig med tält och bärare, utan även för
ungdomar med friska viljor och raska ben men klena kassor,
ungdomar, som kunna taga sig fram efter karta och
kompass och ha förstånd att icke trotsa naturmakterna i onödan
men ej heller frukta ett litet äventyr.
Genom stolta fjällmassor, där varje timme nya utsikter
öppna sig, som i vild skönhet söka sin like, går färden till
ingenting mindre än Sveriges högsta fjäll, Kebnekajse. Det
är ett drygt dagsverke, men det ger härlig lön för mödan.
Vilken värld man har under sig här uppe på toppen! Den
ena vassa, isskimrande fjällkäglan bortom den andra, slungade
i höjden av en våldsam naturkraft. Hopgyttrade kämpa de
med varandra om utrymmet för att få plats för sina
skötebarn, jöklarna, som de bära i sina mörka jättearmar. Det är
till slut en riktig vila att se åt öster, där fjällen bli mindre
våldsamma och småningom sänka sig ned mot Kalix älvs
dalgång, vars långa rad av sjöar ligger och blänker nere i
skogs- och myrlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0784.html
