Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 192. Gamla kyrkstäder i Norrland. Efter O. Bergqvist och A. Nordberg - 193. En frostnatt. Efter Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gongudstjänst i kyrkan. Då högmässotiden är inne, fylles
templet med åhörare till sista plats. Många få nöja sig med
att stå. Det är en ståtlig, gripande syn att se den talrika
kyrkomenigheten vid dessa helger, t. ex. i ett sådant tempel
som Skellefteå väldiga kyrka. Alla synas med största andakt
deltaga i gudstjänsten. Vid kyrkhelgerna firas alltid
nattvarden, för det mesta i samband med högmässan. I vissa
församlingar kan nattvardsgästernas antal vid större helger
uppgå till flere hundra. Det predikas snart sagt från morgon
lill kväll, så länge högtiden varar. Någon minskning i
åhörarnas antal märks dock icke, utan kyrkan är vid slutet lika
fullsatt som i början.
När kyrkfolket har rest på eftermiddagen av helgens sista
dag, blir allt åter tyst och stilla i den gamla kyrkstaden.
Efter O. Bergqvist och A. Nordberg.
193. En frostnatt.
Den starkaste köld om vintern skadar icke den späda
sädesbrodden, när denna väl blivit gömd under snön. Men då
marken blir bar om våren och brodden börjar växa, kan denna
lätt skadas av nattfrost. I norra Sverige inträffar dock
sådan frost mindre ofta, ty vid den tiden äro nätterna
däruppe så korta, att det knappast hinner bli kallt på natten,
förrän den uppgående solen bringar ny värme. Farligare äro
där de froster, som inträffa på eftersommaren, när kornen
matas i axen men ännu ej äro färdiga. Då kunna under en
enda natt många härliga skördar alldeles fördärvas och många
tusende människor mista sitt bröd.
Lantmannen går om aftonen ut att betrakta himmelns
tecken. Dagen har varit sval och himmeln mulen. Nordan
blåser, och det är gott, att han blåser, ty så länge en
vindfläkt rör sig och moln stå i norr, är ingen fara. Men emot
aftonen börjar vinden lugna, och vid solens nedgång är luften
stilla. Vid samma tid visar sig en klar strimma på den mulna
himmeln i norr, och det klara, blå fältet utvidgar sig snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
