Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 201. Våra förfäders äldsta skrift. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt, innan de ännu lärt konsten att skriva ned, vad som
hänt. På det viset ha de ändå bevarat minnet av märkliga
händelser åt kommande släkten. Flerstädes i
Skandinavien finnas sådana bilder inristade på släta berghällar.
De kallas därför hällristningar. De berätta oss ett och
annat både om folkets dagliga liv och om märkligare
tilldragelser.
Men berghällarnas tavlor förmå vi blott ofullständigt
tyda. Bättre ha våra vetenskapsmän lyckats i sitt
mödosamma arbete att läsa våra förfäders äldsta
bokstavs-skrift, runorna.
Några av dessa tecken kan vem som helst förstå, ty
de likna de s. k. stora bokstäverna i vårt alfabet. Vi
få blott komma ihåg, att runorna ursprungligen
inristades i trä. Därför måste man undvika båglinjer, som
voro svåra att rista in, och vågräta streck, som :skulle
sammanfallit med träets ådror och alltså blivit otydliga.
rhP*fcK:* + l + H:T&hY/k
futhorkhnias tblm-r
De nordiska runorna.
Bokstaven TJ har man vänt upp och ned, troligtvis
därför, att den därigenom blev lättare att rista, likaså L.
N har man förenklat genom att slå ihop de båda lodräta
strecken till ett och sätta snedstrecket mitt på detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
