Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 205. Sagan om Hjalmar den hugstore och Ingeborg. Efter Anders Magnus Strinnholm och Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På denna tid var det brukligt bland kämpar, att två män,
som prövat varandra i strid och funnit varandra
jämngoda, ingingo ett förbund, som kallades fostbrödralag.
De lovade att vara vänner för livet och hämnas varandras
död. Hjalmar hade en sådan fosterbroder i den tappre
vikingen Orvar Odd. De hade mången gång troget
kämpat sida vid sida och utrustade nu två skepp för att möta
Arngrims söner på Samsö.
På utsatt dag voro alla envigeskämparna samlade på ön.
Arngrims äldste son, Angantyr, var huvudet högre än de
elva bröderna. Han bar svärdet Tirfing, som ej kunde
dragas utan att bliva en mans bane. Men Orvar Odd hade
en pansarskjorta, på vilken intet svärd bet. Han erbjöd
sig därför att gå mot Angantyr. Men det ville Hjalmar
icke tillåta, utan striden fördelades så, att Orvar Odd gick
mot de elva, men Hjalmar gick mot Angantyr.
Striden började. Där skiftades väldiga hugg, och före
aftonen lågo alla Arngrims söner slagna, men Hjalmar hade
fått många och svåra sår och satt lutad mot en tuva.
Då gick den trogne fosterbrodern fram till honom och
kvad:
»Hur är dig, Hjalmar?
Har färg du skiftat?
Av stora sår
jag ser dig mattas.
Din hjälm är skuren
och brynjan sliten.
Ditt liv ser jag statt
på sista resan.»
Hjalmar svarade:
»Sår har jag sexton
och sliten brynja.
Det svartnar för ögat,
jag ser ej att gå.
Skar mig i hjärtat
Angantyrs svärd
med vassa udden,
härdad i etter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
