Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 207. *Odalbonden. Av Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De lärda, de rika de bråka sitt vett
att röna, vars rätt som är god.
Mig ren är den rätt, som man värvt med sin svett,
och som man värjt med sitt blod.
Jag går ej stadigt stugan kring,
ty blir mig hågen varm,
jag vandrar upp till Svea ting
med skölden på min arm.
Med mång’ ord talar vår lagman ej
för kungen i allmän sak.
Men kraftigt är allmogens ja eller nej
under vapnens skallande brak.
Och om till krig han uppbåd ger,
så gå vi man ur gård.
Där kungen ställer sitt baner,
där drabbar striden hård.
För älskade panten i moders famn,
för fäder, för hem vi slåss.
Och känner ej ryktet vårt dunkla namn,
sveakonungar känna oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
