Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 211. Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör ej innebrännas.» Nial svarade: »Ut vill jag icke gå.
Jag är en gammal man och kan ej hämnas mina söner,
och med skam vill jag ej leva.» Flose sade då till
Bergtora: »Gå du ut, hustru! Dig vill jag för ingen del bränna
inne.» Bergtora svarada: »Ung vart jag given åt Nial.
Jag lovade honom då, att samma öde skulle övergå oss
bägge.» Därefter gingo båda in.
Bergtora sade: »Vad skola vi nu taga oss före?» »Gå
till vårt sovläger och lägga oss till ro», svarade Nial.
»Länge har jag väntat efter vila.» Bergtora vände sig till
dottersonen, Tord Kåresson, och sade: »Dig skall man bära
ut. Du skall ej innebrännas.» — »Men du har ju lovat mig,
mormor», svarade barnet, »att vi aldrig skulle skiljas, så
länge jag ville vara hos dig. Mycket bättre synes det mig
att dö med dig och Nial än att leva efter er.» Nial och
Bergtora lade sig nu på bädden med pilten mellan sig. Därpå
gjorde de korstecknet över sig och honom samt befallde
sina själar i Guds hand. Det var de sista ord man hörde
av dem. Hussvennen tog huden efter en nyss slaktad
oxe och bredde den enligt Nials befallning över dem samt
gick därpå ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
