Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 214. Ansgar. Efter Rimbert och Anna Sandström - Förta färden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom i munken Vitmar, som var värdig och villig till
ett så stort verk.
Huru många och huru stora olyckor Ansgar råkade ut
för på sin färd, därom kan fader Vitmar, som själv var
med, bättre berätta. För mig är det nog att blott omtala,
att när de voro halvvägs, råkade de ut för vikingar.
Dessa togo ifrån dem skeppen och allt, vad de hade ombord.
Blott med knapp nöd lyckades de själva komma i land och
fly undan. Bland det förlorade voro även de skänker,
som de skulle föra med sig till Sveriges konung, samt
nära 40 böcker, som de hade samlat för gudstjänsten. Allt
detta miste de genom vikingarna.
Efter detta beslöto några att återvända, men
ingenting kunde förmå den gudsmannen Ansgar att avstå från
,sin påbörjade resa. Ja, han såg i det, som hänt honom,
Guds vilja och beslöt att icke återvända, förrän han
genom ett tecken från Gud förstod, om han kunde vinna
tillåtelse att predika Guds ord i dessa trakter.
Med stor svårighet fortsatte de nu sin långa resa till
fots och foro med fartyg över de mellanliggande sjöarna
och havsvikarna. Slutligen kommo de fram till hamnstaden
Birka i svenskarnas rike. Där blevo de välvilligt
mottagna av konung Björn. När han fått veta, varför
främlingarna kommit, överläde han med sina rådgivare. Med
dessas samtycke gav han dem tillåtelse att stanna där och
predika Kristi evangelium. Var och en, som ville, fick
mottaga undervisning av dem.
De båda gudstjänarna började nu att med glatt hjärta
förkunna frälsningens ord för inbyggarna. Många voro
också de, som gärna hörde Guds ord. Bland svenskarna
funnos även många kristna fångar, vilka gladde sig åt
att äntligen få deltaga i gudstjänsten. Det visade sig,
att allt var sant, som de svenska sändebuden hade
berättat för kejsaren. Många bådo ödmjukt att få bliva
delaktiga av dopets nåd. Bland dessa var också Hergeir,
som var befälhavare på platsen och tillika en av konungens
mest omtyckta rådgivare. Han mottog dopets heliga gåva
och höll orubbligt fast vid kyrkans tro. Ej lång/; där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
