Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje avdelningen
- 216. Torgny lagman. Efter Snorre Sturlason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter jarianamn men icke förstån att hjälpa er själva, när I
kommen i någon vånda. Mig tyckes det vara mera
hedersamt att räknas bland bönder men hava frihet att tala, som
man vill, om än konungen är närvarande. Nu skall jag
komma till Uppsala ting och bistå dig, så att du kan orädd
säga inför konungen, vad dig gott synes.»
Jarlen tackade lagman Torgny mycket för detta löfte.
Sedan dröjde han hos honom, tills tiden var inne att
begiva sig till Uppsala ting. Då redo Torgny och Ragnvald
Ulvsson tillsamman dit. Där var en stor mängd folk.
Konung Olov hade redan hunnit dit med sina hovmän.
* *
*
Första dagen, som tinget hölls, satt kung Olov på sin
stol och hans hovmän kring honom. På andra sidan sutto
Ragnvald jarl och Torgny och framför dem jarlens män
och Torgnys huskarlar. Men bakom dem och runtomkring
stod allmogen på slätten och på högarna. Sedan man först
efter sedvana förehaft konungens ärenden, stod Björn
stal-lare upp vid jarlens stol och talade högt: »Kung Olov sände
mig hit för att erbjuda sveakonungen en sådan förlikning,
att gränserna mellan Norge och Sverige skola bliva så, som
de av ålder varit.» Men då sveakonungen hörde talas om
förlikning med Norge, for han upp från sin stol och ropade
högt, att den mannen skulle tiga.
Då stod Ragnvald jarl upp och talade. Han berättade
om Olov Digres fredsanbud till Olov sveakonung samt
därom, att alla västgötarna sände den begäran till konung
Olov, att han skulle göra fred med Norges konung. Han
uppräknade därefter de olägenheter, som västgötarna hade
därav, att de ej från Norge kunde hämta sådant, som de
behövde till sitt underhåll. I stället voro de utsatta för
överfall och härnad, om Norges konung samlade en
krigshär och härjade i deras land.
När jarlen hörde upp att tala, reste sig Olov Skötkonung.
Han svarade ovänligt om förlikningen och gjorde jarlen
hårda förebråelser för att han varit så djärv att sluta
stille-stånd och fred med »den digre mannen». Han sade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0105.html
