- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
905

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 225. Karl Knutsson Bonde. För Läseboken av Carl Grimberg - 226. Inom stadsmurarna. För Läseboken av Carl Grimberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Ärkebiskopen och. hans anhang inkallade nu Kristian.
Men då denne nästan ingenting annat gjorde än
utpressade skatter, fick han av den förbittrade allmogen
öknamnet »bottenlös tom taska» och blev efter några år
fördriven. Nu återkallades Karl Knutsson.

Men Jöns Benktsson unnade honom ingen ro. Partierna
rasade i en förbittrad kamp. Karl Knutsson blev snart
fördriven igen och levde en tid i djup fattigdom, så att
han enligt sägnen yttrade om sig själv:

»När jag var herre till Fågelvik,1
då var jag både mäktig och rik.

Men när jag blev konung i Svea land,
så vart jag en arm och olyckelig man.»

Än en gång, den tredje, gav lyckan Sveriges krona åt
Karl. Men inbördeskriget flammade våldsamt ännu, när
han gick ur tiden »efter att hava mer ,än nog prövat
världens ostadighet och lyckohjulet».

Carl Grimberg.

226. Inom stadsmurarna.

På eländiga vägar, genom djupa skogar och över
ödsliga bergstrakter fick den resande under medeltiden färdas
fram på hästryggen. Ofta måste han rida med svärdet vid
sadelknappen, ty det fanns gott om rövare. Usel var
förplägnaden på de smutsiga värdshusen, där han fick
trängas meå landstrykare av1 alla möjliga slag. Vilken
lättnadens suck drog han ej, när han såg murar och torn,
som visade, att han kom till en stor stad! Det kändes
redan vederkvickande att höra hästhovarna dåna mot
vindbryggan, som ledde över vallgraven till stadens port, den
strängt bevakade ingången med stadens vapen över.

En känsla av lugnt välbefinnande och förnöjd
hemtrevnad in gå vo också inskrifterna över husen, sådana som
denna:

1 Hans gods i Tjust.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free