Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 241. Gustav Vasas omsorger om näringarna - Boskapsskötseln - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na, huru mycken boskap I haven, och ’huru mycket foder I
haven till att föda samma eder boskap med över vintern.
Och omj I då förnimmen, att fodret icke kan räcka till så
mycken boskap, så vore det bättre, att den bleve slaktad
eller såld. Så behövde icke den boskap, som i livet är,
så jämmerligen och ömkeligen svälta, att han på det sista
alldeles dör bort, vilket varken för Gud eller människor
väl försvarligt är.»
Jakten.
År 1538 utgick följande befallning till ståthållare och
andra konungens män i Västergötland:
»Som I väl minnens, är utav Oss och meniga riksens råd
överenskommet, att några år framåt ,skulle här uti
riket hjort och hind fridlysta vara, på det de åter igen
förökas måtte. Ty nu äro de i mång år slagne och utödde
av de krypeskyttar, som skjuta mycket djur. Och de flesta
komma, ingen till gagns, utan löpa de bort i mossar och
kärr och ruttna bort, meniga riket till stor skada.
Så förundrar Oss icke litet, att vad som ena gången
överenskommet bliver, icke yttermera skall hållas än nu
sker. För den skull är ännu Vår vilja, att I villen låta
härefter hjort och hind bliva fridlysta, och att de
krypeskyttar må änteligen och platt bliva avskaffade, så framt
I viljen göra det Oss ljuvt och ’behageligt är.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
