Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 247. »Konungaskolan» - 248. *Dalkullans visa vid Gustav Vasas bildstod. Av Karl Vilhelm Böttiger - 249. *Karin Månsdotters vaggvisa för konung Erik. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så talte och tänkte denne ädle konung Gösta, som så
mäktigt och väl regerade ’ett ostyrigt och för storverk fallet
folk’, såsom han sade.»
248. Dalkullans visa vid Gustav Vasas bildstod.
Var markens ros skall vissna, var sommar följs av höst,
men aldrig dör den bilden, som bor i folkets bröst.
I våra berg och dalar han lever ännu kvar,
den kungen, som oss alla har älskat som en far.
Han gick i våra skogar, han tröskat på vår strand,
han vässat våra pilar, han lossat våra band.
Hur skön är kungakronan! Hon trotsar stormars hot,
när så i folkets kärlek hon har sin fasta rot.
Hur skön är kungaspiran, en himmelsk stråle lik,
när till de ringas kojor den tränger hugnerik!
Hur skön är kungagraven, när den, som bor däri,
har lämnat kvar ett minne, som skall välsignat bli!
Karl Vilhelm Bottiger.’
249. Karin Månsdotters vaggvisa för konung
Erik.
Enligt en gammal berättelse skall konung Erik efter
sturemorden icke ha fått någon ro, förrän han uppsöktes
av sin älskade Karin. Då först förmådde han sova. Det
är i djupa skogen skalden låter Karin sjunga sin visa för
konung Erik, som vilar sitt huvud i hennes knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
