Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 251. Svenskt allmogeliv på Johan III:s tid. Efter Samuel Kiechel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Husen äro vanligen byggda i fyrkant av otimrade
stockar ocli blott en våning höga. Rummen äro icke
brädfodra-de. Mellan stockarna har man strukit lera eller kogödsel.
Hustaken äro i allmänhet täckta med grästorv, och på
dem föda sig om sommaren till en stor del får och getter.
På taket brukar finnas ett enda litet fönster, en fot i
fyrkant. Flera ljusgluggar eller fönster pläga de icke ha.
Dörrarna till rummen äro så låga, att man måste bocka
sig djupt för att komma in. Däremot ;är tröskeln så hög, att
den är svår att komma över. Detta är för den
uppväxande ungboskapens skull, om vilken berättas mera här
nedan. I stugan finns ett bord, vanligtvis så långt, som
stugan är bred. Kök, kammare, sovrum samt allt, vad
till hushållet hörer, inrymmes om vintern i ett rum. Man
gör upp eld i bakugnen en tre timmar före dagen.
Därigenom blir detta rum hela dagen så varmt, att hustrun,
barnen och de tjänare, som icke ha utegöra, hela vintern
gå i bara linnet, även om det utomhus är så kallt, att
ungboskapen kunde förfrysa i stallen.
Bredvid bordet är vanligen en sängplats, som delvis är
fylld med sängkläder men till största delen med halm. Den
är avsedd för bonden och hans hustru. Omkring bakugnen,
där det är varmt och gott, ligga barnen. Spädbarnen
ligga i ett slags vagga, som består av ett runt, urholkat
trästycke. Den är medels ett rep fäst upptill vid en
takbjälke och svävar ungefär två fot över marken. Den
gungas fram och tillbaka.
På bänkarna, som äro täckta med halm, sova drängar
och pigor. Främmande gäster få ligga på golvet. Men
vill värdfolket visa dem särskild ära, så låter man dem
sova på bordet.
Jämte hundar, kattor, höns och duvor har man i
rummet kalvar, lamm, getter och grisar. Dessa ha vanligen
sin plats i mitten av stugan och slicka en i ansiktet
nattetid, då man slover. Då således människor och kreatur vis*
tas i samma rum, kan man föreställa sig, vilken angenäm
doft där måste vara. En främling blir också av den
dåliga lukten mättare än av den bästa måltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
