Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 254. Gustav II Adolf. Efter Anders Fryxell och Martin Weibull - 255. Slaget vid Breitenfeld. Efter Anders Fryxell och Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom och förvetenhet», yttrar han en annan gång, »kommer
det, att jag så rullar kring i fejder och krig, utan av
trängande nöd, därför att Gud ej givit annat medel
att rädda och upprätthålla staten.» Han drog svärdet för
att vinna freden, för mänsklighetens bästa. För sin egen
del yttrade han, när beslutet om krig var fattat: »Jag ser
mig själv ingen rolighet1 mer hava att förvänta förr än
den eviga roligheten.»
Efter Anders Fryxell och Martin Weibull.
255. Slaget vid Breitenfeld.
Tilly hade med hela sin här, 35,000 man stark, ryckt
fram till byn Breitenfeld, ej långt från Leipzig. Där
intog han tidigt på morgonen den 7 september 1631 en
fördelaktig ställning på en låg ås, som sakta sluttade
åt norr mot den lilla träskiga Loberbäcken. Han
uppställde sin här i en enda linje på sluttningen strax nedom
höjden. Efter gamla bruket var den indelad i stora
fyrkanter. De flesta soldaterna voro beväpnade med långa,
pikar. Musketerarna, som stodo ytterst i fyrkanterna,
hade så tunga musköter, att dessa vid skjutningen måste
stödjas på gafflar. Kanonerna voro så väldiga, att de måste
framsläpas av ända till 28 hästar.
Det tungt rustade fotfolket ställdes i mitten och
anfördes av Tilly själv. Sidoavdelningarna eller flyglarna
bildades av rytteri. Pappenheim anförde den vänstra
flygeln, emedan han därigenom hoppades att komma i
handge-mäng med Gustav Adolf, vilken vanligtvis ställde sig på
sin högra flygel. Artilleriet ordnade Tilly uppe på
höjden bakom den övriga hären, så att kanonkulorna skulle
komma att gå i bågar över österrikarnas huvud för att
träffa de antågande svenskarna. Ställningen var så vald,
att österrikarna hade både solen och den starkt blåsande
sydvästvinden på ryggen, svenskarna däremot fingo sol
och blåst mitt i ansiktet.
1 Ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
