Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 258. Agneta Horns leverne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
onda och för mig mycket mödosamma och bedrövliga
världen uti staden Riga, mig själv till allra största sorg och
vedervärdighet.
Nu begynte jag strax i min späda barndom till att släpas
världen omkring. Ty min fru moder tog mig med sig ifrån
Riga, när jag var 6 veckor gammal, och reste till min herr
far, som då låg i lägret emot polackerna i Kurland. Och
där lågo vi hela den hösten allt intill om vinteren. Då
bröt min herr far upp därifrån och drog med min fru mor
till Finland, och togo de mig med sig.
Anno 1630 om våren drogo min herr far och fru mor till
Åbo, och steg min herr far där till skepps med det finska
folket, som han hade hos sig, och seglade till Tyskland,
till konung Gustav Adolf. Och min fru mor tog mig och
satte sig på en skuta vid Åbo och seglade till Sverige.
Anno 1631 uti april månad fick min fru mor brev, att
hon skulle komma till Tyskland till min herr far till
armén, det hon ock strax gjorde. I samma månad tog hon
min lilla bror och mig med sig och steg till skepps i
Älvsnabben. Och alla bådo henne, att hon skulle lämna oss,
barnen, hemma i Sverige, men hon ville intet utan sade,
att hon ville nu gärna fägna sin man med sina tu barn.
Ty tog hon oss båda med sig och seglade så till Tyskland
med oss och landsteg vid Wolgast. Och där kom min herr
far emot henne och tog henne och oss med sig till armén,
som då låg uti Brandenburg.
Och unnade då Gud mig den stora lyckan, att jag hade
både far och mor. Men bäst jag hade både far och mor och
bror och allt det jag ville önska mig och intet något
lyckligare barn kunde vara till, än jag då var, vändes min lycka i en
stor olycka och hjärtans sorg och vedervärdighet, efter Gud
av sin faderliga vilja lät i juli månad min kära fru mor
falla i den leda pesten. Ty han gick mycket starkt i lägret,
och dödde många av honom.
Och efter hon blev sjuk och de märkte, att det var pesten,
lät min herr far taga mig och min bror och lät sätta oss
båda med vår piga och amma på en båt och lät oss draga
utföre Oder till Stettin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
