Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 261. Erik Dahlberg. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ridit över med 40 ryttare i fullt trav ända till
Lå-Land och på flerfaldiga ställen, där strömmen var starkast,
mätt isens tjocklek. När han berättade detta för Karl X,
blev denne, säger Dahlberg, »så övermåttan glad, så Hans
Majestät slog bägge händren ihop och sade: ’Nu, bror
Fredrik, skola vi talas vid på god svenska.’ Lät alltså genast
spänna för sin vagn och befallte mig att äta av sitt bord
och följa Hans Majestät sedan att överlägga detta viktiga
ärende med Wrangel.» Denne var nämligen konungens
närmaste man i befälet.
Nu fick Erik Dahlberg »en svår och mycket farlig natt».
Ty Wrangel avrådde bestämt från övergång. Han
»förebar så många otaliga farligheter, som Bälten med sig förde».
Detsamma gjorde den danske stormannen Ulfeld, som för
en tid sedan gått i svensk tjänst.
Konungen syntes ha blivit övertygad av dessa
invändningar och drog sig tillbaka till sin kammare. Men
Dahlberg hade sedan en het stund med de båda myndiga
herrarna, idärför att han hade rått konungen till sådana
»sällsamma och farliga beslut».
Om en stund fick Dahlberg emellertid befallning att
komma till konungen. Denne, som redan gått till sängs,
frågade honom nu, om han på sitt samvete ville tillråda
tåget över Stora Bält. »Jag svarade», berättar Dahlberg,
»att så framt frosten fortsatte, ville jag genom den
Alls-våldiges hjälp utan någon skada överföra Hans Majestät,
hade han ock tre gånger hundrade tusende man med sig.»
Dahlberg satte sitt liv i pant för att det skulle lyckas.
Då svarade konungen: »Nu, det är gott! I skolen ock så
göra, och jag vill i Herrans namn gå på — Wrangel och
Ulfeld må säga, vad de vilja. Deras mening kan vara god, men
detta tillfälle är allt för kosteligt att låta så gå förbi.»
Erik Dahlbergs dagbok fortsätter: »Och som Hans
Majestät om morgonen bröt upp, var Wrangel på mig mycket
vred och sade: ’I skolen få skam. I bringen konungen om
spira och krona.’ Men jag svarade med ett friskt mod och
gott samvete, att det jag hade lovat, ville jag med Guds
hjälp hålla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
