Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 262. Den blyge ynglingen, som blev envåldshärskare. För Läseboken av Carl Grimberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonsin mera skulle behöva genomgå sådana olycksår som
under danska kriget. Det var därför han genomdrev den
stora reduktionen av adelns gods. Det var därför han så
obeveklig gick sin bana fram och krävde ut intill sista
skärven, vad han ansåg vara statens rätt.
Inga undanflykter funnos heller för den, som ej gjorde
sin plikt i rikets tjänst. Kraftiga äro Karls »bannebrev»
till försumliga ämbetsverk och ämbetsmän. I en skrivelse
till kammarkollegium, som hade högsta omvårdnaden om
rikets penningväsen, råder han t. ex. ämbetsverket att bättra
sig — »eller», heter det, »jag lärer sannerligen klå
efter eder med allvar och lära eder veta, vad I bören göra».
Karl hade en gång gripits av outsläcklig harm över allt
det elände, som slapphet vållat. Han hade sett sitt land
förlamat, vanärat genom brist på medel — det skulle icke få
ske en gång till; hellre finge då den enskilde lida.
Vartenda öre, som han tog, använde han till rikets bästa,
aldrig till nöjen och prakt, aldrig till egen fördel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
