Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 271. Bland svenska skären. Av Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Före de andra kom han till Stralsund, men staden gav
sig åt fienderna, och deras flottor spärrade Östersjön.
Efter många äventyr hittade han äntligen i Amsterdam
en holländsk smack, som låg färdig att avsegla till
Bohuslän, och var han då så medtagen, att han bäddades under
skepparens lapptäcke på halmen nere i kajutan. Men så
snart han hörde ankarspelet knarra, stötte han med påken
i kajutstaket och kallade på skepparen.
»Kära far, när I får känning på de svenska skären,
skall I låta mig därom veta, så att jag får ansa skägg och
klädsel och gå upp på däck.»
Skepparen lovade att göra honom till viljes, men
knappast stod han på däcket, innan det åter bultade i
kajutstaket.
»Hemåt, hemåt...», stammade Ehrensköld och tog
skepparen vid handen. »I har berest haven och prövat många
ting, far. Säg mig, varav kommer dock denna sinnenas
villa, som vållar, att man måste veta si,g hemma för att
kunna hålla fred med sig själv? Där nere hos turken,
när salig Funcken blev död i febern, anförde jag vakten
vid begravningen, men tro mig, jag kunde knappast hålla
pliten eller minnas kommandoorden... Stenarna lågo så
vita... cypresserna stodo så likgiltiga... Om jag själv
blivit lagd på det rummet, jag skulle inte kunna sova
roligt. Jag skulle riva upp mullen över mitt huvud och
anropa Herren Gud om barmhärtighet...»
Skepparen svarade:
»Har inte samma fadershand skapat vart stycke av
jorden och till och med de svaga bräder, som nu bära oss
i stormen? Vänd Er mot väggen och vila ut! I krigsfolk
till lands ären släta sjömän, och vi få hårt väder.»
Bedan tidigt den nästa dagen, då skepparen stod hos
rodermannen, hörde han nya knackningar i
kajutstaket.
»Jag har en kula här under revbenen», sade Ehrensköld,
»och jag har aldrig rätt förstått, om det är den eller
hemsjukan; som så medtagit min sundhet, att jag nu inte utan
vedermöda kan hålla mig upprätt. Just vid denna tid på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
