Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 276. En resa genom Sverige år 1719 - 277. *På Värnamo marknad. Av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanns kvar av ungdom, var samlat i armén eller åtminstone
landstormen, som överallt stod nnder vapen.
Längre upp i landet var det ännu värre: vi fingo ofta
till skjutsare pojkar om 11 och 12 år, vilka skötte sig lika
raskt och väl som deras farfäder eller farfarsfäder. Ja,
mer än tjugu håll skjutsades vi av flickor, vilka redde sig
förträffligt med den sysslan. Men se här något ändå
egendomligare: en dag såg jag på en åker ett gott stycke bort
från vägen en hel hop vita figurer och kunde ej begripa, vad
det var. När jag kom närmare, fann jag, att det var en stor
hop kvinnor och flickor, som mejade skörden, åtföljda av
några gubbar, som körde in den.»
277. På Värnamo marknad.
Vid Värnamo på marknaden
en aftonstund det var,
då Per och Kersti bytte ring
som troget fästepar.
Sen skildes de att taga tjänst,
envar med mod och hopp.
»Om sex år ses vi här igen» —
så hade de gjort opp.
Och Per han kom till kyrkherrgåln.
Fastän hans tjänst var sträng,
så slapp han att gå ut som knekt —
man tar ej prästens dräng.
Och Kersti hos befallningsmans
fick sköta plog och harv,
som blivit kvinnfolksgöra nu
i Carols tidevarv.
I sina träskor gingo de
den tunga mödans stråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
