Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 277. *På Värnamo marknad. Av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med rörelse och köpenskap
det jämmerligt gått ned,
fastän det sports, att herrarne
snart skulle göra fred.
Men prästgårds-Per, han hade mynt
och var så morsk och käck,
och slantar hade Kersti ock
uti sin kjortelsäck.
Med ögon strålande av fröjd
de satt sig i en vrå
och klingade med pengarne
och viskade som så:
»Nu, vännen lilla», sade Per,
Ȋr jag min egen karl
och kan ta upp ur ödesmål
det torpet efter far.
Med nitti daler fick jag ut
min lön i kyrkherrgå’n.» —
»Och jag har sexti», Kersti sad’,
»då står man sig i Smål’n.»
»Men hör du, Per» — från Kerstis drag
här leendet försvann —,
»den sortens pengar, som vi fått,
jag aldrig lika kan.
De kallas nödmynt, säger folk,
och det är visst och sant,
det kostat nöd att skrapa hop
den styvern slant för slant.
Men det är bara koppar, Per,
med Görtzens gudar på
och namn, som ingen kristen själ
kan lära sig förstå.
Jag vore nöjd, om pengarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
