Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 282. Blomsterkonungen. För Läseboken av Carl Grimberg - Linnæus som professor i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru alla djur underhöllos av växterna, växterna av
jorden, huru jordklotet välvdes natt och dag kring solen, som
gav det liv, huru solen med planeter och fixstjärnor
uppe-höllos uti sitt tomma intet av alltings varelse, alla
orsakers drivfjäder och styresman, denna världenes Herre och
Mästare.»
Åhörarna formligen trängdes kring Linnaeus’ lärostol.
Ingen student, vilket ämne han än ägnade sig åt, lämnade
universitetet utan att ha haft någon högtidsstund som
åhörare av den store Linnaeus. Och män, som hade
studieåren långt bakom sig, män, som beklädde höga ämbeten,
reste till Uppsala för att få äretiteln »Linnaeus’ lärjunge».
Ej blott från Sverige utan från så gott som alla europeiska
länder, ja till och med från Amerika kommo åhörare.
Något sådant hade Uppsala universitet aldrig upplevat.
Ett annat bevis på hur omtyckt, ja dyrkad Linnaeus var,
av ungdomen är, att under den tid han var universitetets
rektor hade »inte skri, ja ej knäpp hörts på gatorna
om nättren, intet buller eller oro, inga trätor ibland
herrar studerande» — och detta blott på grund av kärlek och
vördnad för den världsberömde läraren.
Ett rikt ämne till glädje för Linnaeus var den
botaniska trädgården, som genom hans arbete återigen blev
värd sitt namn. Hit kommo nu sändningar av frön och
växter från jordens alla trakter. När Linnaeus’ lärjungar
spriddes kring världen, glömde de icke bort den lilla
trädgården i Uppsala, där de först lärt sig läsa i naturens stora
bok. De berömdaste vetenskapsmän i andra länder
ihåg-kommo den med gåvor, jordens mäktigaste furstar sände
skatter till konungen i blomstrens rike.
»Jag är», skriver Linnaeus, »med både kropp och själ
i akademiträdgården. Dagligen knoppas där och utveckla
sig nya fröjder. Där beundrar jag själv och påvisar för
andra den högste Skaparens vishet, som genom
mångfaldiga medel lägges i dagen.» Hör, hur den 60-årige
mannen skriver till en sjökapten, vid underrättelsen om att
denne medfört till Göteborg plantor av tebusken, en växt,
som Linnaeus hoppades kunna få allmänt odlad i Sverige:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
