Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 286. Anna Maria Lenngren. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och »Fröken Juliana», än gå hennes tankar till barndomen,
och hon sjunger i »Pojkarna»:
*Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
*tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa
och sorgen snart försvann,
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.»
Dräpande kvick och rolig är hon, då hon gör narr av
flärd och dårskap, och hon äger en alldeles märkvärdig
förmåga att i några få rader måla för oss en person eller
händelse. Läs t. ex. denna lilla dikt!
Engelska vagnen.
Fru von Grossen häftigt ringer,
ropar på pigorna, på sin dräng,
säger till honom: »Ack, kära Springer,
laga, att kusken,
den drumliga slusken,
skyndar i fullt fläng,
att allt är i ordning, att ingenting felar —
flätade manar och blanka selar —
att det blir förspänt och han kör fram!»
Nu kommer vagnen med yr och damm.
Frun tar hastigt på sig kappan,
störtar sig utföre trappan
i sitt åkdon, andfådd och brå.
Piskan smäller, N
resan nu gäller
in uti staden att handla . . . vad då?
Jo, gott folk, ... en docka trå.
Först i slutet av 1790-talet började det bliva känt,
varifrån de mycket lästa och beundrade dikterna i
Stockholmsposten härstammade. På Svenska akademiens högtidsdag
1797 bringade den gamle skalden Gyllenborg
författarinnan sin hyllning genom att föredraga en dikt till
hennes ära, och hade ej Akademiens stadgar lagt hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
