Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 288. *Den glada festen. Av Anna Maria Lenngren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände varma glädjetårar falla,
blickade ibland så gott på mor,
visste med sig, han var kär för alla,
maka, vänner, barn och socknebor.
På en gång blev gubben glatt förlägen,
någon aning nu föll honom in...
»Dammar det ej», sade han, »på vägen?
Skäller icke Herkules vid grinn?»
Gubben ej förgäves detta tyckte:
skumt han redan röjt dem långt ifrån.
Nu han ömt i sina armar tryckte
dotter, måg och lilla dotterson.
Späda gossen räckte morfar käppen
med den granna blomsterkransen på.
Mormor log och bet sig skälmskt i läppen,
var så stolt för det hon hittat på.
Hedersmågen, herr kaplan i Våla,
kom nu fram med verser, ett patent,[1]
som han låtit med små änglar måla,
grant och vackert och förgyllt och pränt.
Sedan dotter kärligt gratulerat,
med jordgubbar fram en korg hon bar,
dem hon i sin trädgård själv planterat
enkom för sin gamla, goda far.
Släkt och vänner syntes nu sig samla
mangrant till ett glatt och utvalt lag.
Alla önskade så högt den gamla
lycka, lycka på hans hedersdag.
Mormor ropte: »Far, nu väntar maten!»
Fromma laget strax kring bordet står.
Gubben märkte rosorna kring faten.
Lille Göran läste Fader vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
