- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1167

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 288. *Den glada festen. Av Anna Maria Lenngren - 289. Gustav IV Adolf besöker Skanörstrakten. Efter »Nicolovius»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till ett mål nu alla, troget syfta:
morfars välgång runt kring laget går.
Gubben ses sin sammetsmössa lyfta,
blottar rörd sitt silvervita hår.

Uppå gåln från lövsaln folket hurrar —
ingen glöms av matmor vid kalas —
ölet strömmar, nyckelharpan surrar,
polskan går vid oavbruten bas.

»Vet ni, vänner», ropte prästmors svåger,
tog pokaln och drack sin granne till,
»alla kungars pro- och epiloger
mot vår fest jag icke byta vill.»


        Anna Maria Lenngren.

289. Gustav IV Adolf besöker Skanörstrakten.



Ingen konung hade i mannaminne visat sig för invånarna
i Skytts härad, då man i september 1801 fick den
underrättelsen, att konung Gustav IV Adolf beslutat göra en
utfärd från Malmö till Skanörs ljunghed för att jämte en
del av hovherrarna anställa harjakt.

Med spänd väntan församlade sig unga och gamla vid
den väg han skulle färdas för att en gång i sin levnad få
se, huru en kung såg ut. Hur ofta hade de ej i predikningar
och andra tal hört Gud och kungen nämnas på en gång
och uppmanats att med undergivenhet iakttaga
bäggederas bud och befallningar! Därför, då det med ens gavs till
känna, att kungen skulle komma, väntade de sig något
överjordiskt.

Tusenfaldiga voro gissningarna bland de enfaldiga, och
det låter otroligt men är dock sant, att knappast någon
fanns, som icke trodde, att hans utseende skulle vara något
övermänskligt. Och om han än vore snarlik en människa,
skulle han väl, menade man, visa sig med en förklarad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free