Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 291. *Soldatgossen. Av Johan Ludvig Runeberg - 292. *Sven Duva. Av Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min fader slöt på Lappos slätt, sin fana närmst invid.
Det sägs, det var den första gång han blekna setts i strid.
På Uttismalm för Gustavs land
min farfar dog med svärd i hand. § <
Hans fader föll vid Villmanstrand,
han var från Karols tid.
Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått.
Ett härligt liv de levat dock, en härlig död de fått.
Ack, vem vill stappla trög och tung?
Nej, gå i fält helt varm och ung
och dö för ära, land och kung —
se det är annan lott!
Jag är en fattig gosse, jag, som äter andras bröd.
Jag har ej huld, jag har ej hem alltsen min faders död.
Men klaga är ej mitt behag,
jag växer högre dag från dag,
jag är en krigargosse, jag,
för mig finns ingen nöd.
Och lever jag, tills jag blir stor och fyller femton år,
till samma svält, till samma kamp, till samma död jag går.
Där kulor vina tätast då,
där skall man finna mig också,
där vill ock jag försöka på
i mina fäders spår. ’
Johan Ludvig Runeberg.
292. Sven Duva.
Sven Duvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå,
var med år åttiåtta re’n och var re’n gammal då.
Nu bodde på sin torva han och fick sitt bröd av den
och hade kring sig nio barn och yngst bland dem sin Sven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
