- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1178

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 292. *Sven Duva. Av Johan Ludvig Runeberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men roptes vändning åt ett håll, då slog han bom på bom,
tog höger-om och vänster-om men ständigt rakt tvärtom.

Gevär på axel lärde han, gevär för fot också,

att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå.

Men roptes skyldra, fällde han som oftast bajonett,
och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt.

Så blev Sven Duvas exercis beryktad vitt omkring.
Envar, befäl och manskap, log åt detta underting.

Men han gick trygg sin jämna gång, var tålig som förut
och väntade på bättre tid — och så bröt kriget ut.

Nu skulle truppen bryta upp. Då blev i fråga ställt,
om Duva kunde anses klok och tagas med i fält.

Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så:

»Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå.»

Gevär och ränsel fick han dock behålla, även han,
fick vara dräng, där man höll rast, soldat, där striden brann.
Men slåss och passa upp gick allt med samma jämna ståt,
och aldrig blev han kallad rädd, blott tokig mellanåt.

På återtåg var Sandels stadd, och ryssen trängde på.
Man drog sig undan steg för steg långs stranden av en å.
Ett stycke fram på härens väg gick över ån en spång.
Där stod en liten förpost nu, knappt tjugu man en gång.

Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott,

låg den i no, se’n det var gjort, långt skild från hugg och

skott,

tog för sig i en bondgård där allt vad den kunde få,
och lät Sven Duva passa upp, ty han var med också.

Men plötsligt blev det annat av, ty utför närmsta brant
i sporrsträck på en löddrig häst kom Sandels’ adjutant.
»Till bryggan, gossar», ropte han, »för Guds skull i gevär!
Man sport, att en fientlig trupp vill över älven där.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free