Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 297. Nykterhetskämpen Peter Wieselgren. Efter Sigfrid Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå av allt, vad han säger, endast, att han är bed/rövad
över deras stora okunnighet och sedefördärv. Därför
reste sig ock vid en gudstjänst en gammal käring upp på
en bänk i hans kyrka och sade: Hör, du präst! Stå inte
d,u där å straffa Västerstads byamän, för di ä klogare
å bättre än du, om du så står i tre tima å präkar;
för inte förstår vi möet, vad du sier, å inte villa vi
förstaset heller.’»
Säkert var det många bland byamännen, som gåvo
gumman rätt. Och då deras kyrkoherde allt kraftigare
ryckte dem inpå livet, då han ej blott enskilt och
ifrån predikstolen bestraffade dem utan ock drog dem
inför kyrkorådet och där avslöjade deras sedeslöshet och
skamliga gärningar, då intogos de av förbittring och
beslöto att hämnas och göra sig honom kvitt.
För att icke någon enskild skulle kunna antastas
såsom gärningsman, beslöto de att vid en gudstjänst i
kyrkan under predikantens gång mellan sakristian och
predikstolen ställa till stark trängsel och därunder utföra sitt
dåd. Men då Wieselgren vid det överenskomna tillfället
steg ut ur sakristian och med «bibeln i hand
tecknade sin önskan att komma fram, trängdes man nog —
men blott för att alldeles mot sin vilja öppna honom väg.
Så lejde man då en utsläppt fästningsfånge, som förut
varit åbo i församlingen, att passa på prästen, då denne
ensam red ut i sockenbud åt avlägsna utkanter. Två
gånger var ock denne på jakt efter det utsedda
villebrådet. Från hästryggen såg kyrkoherden på rörelsen
i den högväxta rågen, var förföljaren smög sig fram, han
såg bösspipan höjas och dess mynning riktas mot sig —
men, såsom mannen sedan bekände, han hade ej mod att
trycka ned hanen, och det skott, som skulle döda, förblev i
pipan.
Sist beslöt en bonde, som inför kyrkorådet bestraffats
för sitt skändliga leverne, att taga prästens liv. Han
kallade denne i sockenbud till sin hustru och föregav, att hon
låg på sitt yttersta och önskade undfå den heliga
nattvarden. Ehuru i hemlighet varnad, begav sig den oförfä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
