Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 304. Fredrika Bremer. För Läseboken av Marie Louise Gagner - 305. *Gånglåt. Av Olle Thunman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såväl under denna sommar som under den följande var
det mycken ungdom på Årsta. Och Fredrika Bremer var
ung med de unga samt fröjdades åt deras skämt och lekar.
Så kom julen 1865. På julaftonen samlades omkring
trettio barn från godset uppe i slottet. Det var Fredrika
Bremer, som bett att få ställa till en fest för dem. De, som
sågo henne sitta där bland barnen, så varm, mild och
kärleksfull, med det åldriga anletet förklarat av
julglädjen, glömma det aldrig.
Juldagsmorgonen följde hon med de andra till
öster-hanninge kyrka. Det var en härlig färd i den stjärnklara
morgonstunden. Den påminde henne om längesedan flydda
dagar, då hon tillsammans med sina föräldrar och syskon
besökte julottan. Hon hörde åter psalmen »Var hälsad,
sköna morgonstund» och sjöng med av fullt hjärta.
Men kort därefter insjuknade hon, och på årets sista dag
slöt hon sina ögon för alltid.
På hennes kors å Österhanninge kyrkogård stå
inristade dessa ord: »När jag ropade till Herren, frälste Han
mig ur all min nöd.»
Marie Lovise Gagner.
305. Gånglåt.
Vi gå över daggstänkta berg,
som lånat av smaragderna sin färg,
och sorger ha vi inga,
våra glada visor klinga,
när vi gå över daggstänkta berg.
De väldiga skogarnas sus
gå mäktiga som orgeltoners brus,
och livets vardagsträta
så lätt det är förgäta
vid de väldiga skogarnas sus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
