Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 306. John Ericsson. Efter Claes Adelsköld, Ernst Beckman och Teofron Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet. Närmast liknade den över vattenytan synliga
delen ett strykjärn, som uppbar ett runt torn, i vilket en
väldig kanon var uppställd. När det underliga fartyget
gjorde sin första tur, hälsades det med allmän misstro, och
i en tidning omnämndes det till och med under namnet
»Ericssons dårskap». Men den dårskapen befanns vara en
vishet, som gav nordstaterna segern.
Då den lilla Monitor först kom och oförsynt lade sig i
vägen för kolossen Merrimac, fäste denna ingen
uppmärksamhet vid sin motståndare. Men när två kulor från
»strykjärnet» borrade sig in i dess pansar, fann den för
gott att .sakta farten för att med en bredsida krossa sin
motståndare.
Denna salut gjorde emellertid icke den ringaste verkan,
utan Monitor gick Merrimac alldeles in på livet och
hindrade den att komma fram. Då började ett envig, vars
make världen aldrig förr skådat.
Inom några minuter var stridsplatsen inhöljd i rök,
så att de många tusen åskådarna på stranden icke kunde
förnimma annat än det dövande dundret av de grova
kanonerna och det ihåliga dånet och rasslet, när
kulorna träffade Monitors torn eller Merrimacs pansar. De
kunde genom röken urskilja krutblixtarna, de sågo kulor
slungas upp i luften och explodera, medan andra, som icke
träffat, återstudsade långt utefter vattenytan åt alla håll.
Men det förfärliga, som försiggick inom »molnstoden»,
kunde endast anas.
Under ängslan och spänning hade m|atn i tre timmar
väntat slutet av den kamp, på vars utgång så mycket berodde.
Plötsligt blev det tyst. Oron steg till det yttersta. En
av kämparna var slagen — därom var intet tvivel —
men vilken ?
Kort därefter ångade vidundret Merrimac långsamt ur
rökmolnet och försvann.
Merrimac hade således kommit levande ur striden — men
Monitor? Hari måste alltså ha krossats av odjuret och
uppslukats av havet.
Spänningen och oron blevo slutligen olidliga, då en vind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
