Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 306. John Ericsson. Efter Claes Adelsköld, Ernst Beckman och Teofron Säve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
givet av hav såsom naturliga utanverk, kan alldeles
otvivelaktigt försvara sig mot vilken fiende som helst, om
man vill draga, full nytta av dess för anfall ogynnsamma
kuster och begagna dess goda järn, dess mekaniska
skicklighet och dess sjöfolk — det bästa i världen — på ett
ändamålsenligt sätt», yttrade han en gång till sin vän von
Rosen.
Och med glödande kinder och strålande ögon och med det
egendomliga, okuvliga, energiska uttrycket i hela sin per*
sonlighet tilläde han: »All den förmåga försynen skänkt
mig, min bästa kraft, mitt arbete, hela min strävan här
i världen skall jag alltid ägna åt mitt fosterlands
förkovran, lycka och självständighet. För detta mål vill
jag leva, för det vill jag dö.»
»Det vore», skriver han en annan gång, »en
förebråelse mot den mekaniska vetenskapen att säga, att ett
vapen icke kan konstrueras, vilket i händerna på 10,000
förståndiga och käcka soldater kunde förstöra en fiende
100,000 man stark.» Han följde politikens gång för att
.spana ut, om fara hotade det gamla hemlandet. Och han
förklarade sig beredd att »i samma stund, som krig
förklarades av eller mot Sverige, återvända hem för att med
liv, förmögenhet och krafter bidraga till fosterlandets
försvar».
»Jag känner blott ett hemland», skrev John Ericsson
en gång på äldre dagar, »och hellre må mitt stoft komma
att vila under en grushög på svensk jord än under ett
marmormonument i detta land.» — Hem skulle han komma,
först när han gjorde den sista färden, sedan hans långa
arbetsdag var ändad. »Jag vilar; denna vila är härlig,
skönare än ord kunna Tbeskriva» — det var det sista den
oförtrutne arbetaren yttrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
