Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen - 308. Ett emigrationsäventyr. Efter Gösta Olzon och offentliggjorda aktstycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uruguay, där kolonisterna skola få slå sig ned. Knappt
en dag förgår, utan att döden gör någon skörd.
Det är en av felslagna förhoppningar nedstämd skara,
som kommer fram till den plats, där Nordens söner skola
bryta mark och få jorden att bära skördar.
Här möta dem nu de forna landsmännen, som en gång
skrivit så lockande brev. Hur annorlunda, än man
föreställt sig, är ej det mötet! Fatti,ga, utarmade stackare
äro i verkligheten dessa, som skildrat sitt nya hem såsom
ett paradis. Nöd och sjukdomar ha minskat kolonisternas
antal till hälften, och år för år har det gått alltmer
utför med dem. De ha ingenting att dela med sig av.
(Tvärtom ’äro de själva i hög grad i behov av hjälp.
Och nykomlingarna duga ju alltid till mjölkkor för en tid.
Visserligen äro också de fattiga människor, men alltid ha
de någon sparpenning från hemlandet med sig, och alla ha
de understödspengar från brasilianska regeringen. De
gamla kolonisterna få ett välkommet tillfälle att tjäna pengar
på vad de ha att sälja — så länge de ditlockade
landsmännen ha något att köpa för. Då börja dessa förstå,
varför deras »välgörare» skrivit de lockande breven. Men
nu är det för sent att lyssna till varningar.
Men intet missmod i Nu gäller det för sönerna och
döttrarna av gamla Sverige att ta i. Nu skall det rödjas
mark i urskogen. Först upp med en hydda av enklaste
slag med väggar av bamburör och tak av palmblad, och så
i fejd med urskogens jätteträd! Sedan man fällt dem, få
de torka en eller ett par månader. Därefter tänder man
eld på hela bråten. Grenar, ris och buskar brinna upp,
men de stora trädstammarna ligga kvar obrända. Att
såga sönder och frakta bort dem skulle vara ett alltför
tungt och tidsödande arbete. Vill kolonisten ha snar
skörd — och det måste han ha, annars svälter han ihjäl
—, så får han nöja sig med att bruka de öppna
fläckarna mellan de kvarliggande trädstammarna. Att
använda plog eller harv är ej att tänka på. Med en hacka
uppluckras jorden, varefter sådd och plantering
för-siggå på enklaste vis. På en meters avstånd från varandra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
