Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 314. Erik Gustav Geijer. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte riktigt komma i farten. Och då är frestelsen nära —
pianot står där ju öppet. Han slår sig ned, och den ena
melodien efter den andra kommer smygande. Ibland är det
hembygden han drömmer om, t. ex. då han sjunger
»Vallgossens visa»:
På berget jag sitter,
runtom mig allt tiger,
i kvällen jag sjunger för mig själv.
Skyhög furan över mig stiger,
i djupet fradgar deri stilla älv.
Och högt är berget, och tyst är i skogen.
Enslig är kvällen, ensam är jag.
Men så minnes han föreläsningen och återvänder till
skrivbordet. Och då kan det hända, att det går som en
dans. Ibland måste dock Geijer titta upp — måste se
ut i den lilla trädgården med dess fruktträd, syrener och
rosenbuskar. Den är hans stora glädje. Har någon riktigt
vacker blomma slagit ut, kan han inte motstå, utan då tar
han sina böcker med sig ditut och fortsätter arbetet där. —
Också i djur är Geijer mycket förtjust, och när familjens
ko föres hem från betet på aftonen, står professorn själv vid
trädgårdshäcken och tar emot henne. Och trots fru Anna
Lisas protester undfägnar han henne med sallat, spenat och
annat, som han rövat i trädgården.
Vid mitten av 1830-talet stod Geijers rykte på sin
höjdpunkt. Få människors ord betydde här i Sverige så mycket
som hans, och även i utlandet var hans namn aktat och
ärat. Men också han skulle bli misskänd och ställd ensam.
Vid denna tid började det uppstå oroligheter i olika delar
av Europa. De lägre folkklasserna ropade på mera frihet
och rättvisa, men de styrande och många andra, som hade
alla franska revolutionens hemska våldsdåd i gott minne,
ville ej vara med om några förändringar — de ansågo det
säkrare att låta allt vara, som det var.
Båda riktningarna hade anhängare i Sverige. Här gällde
striden huvudsakligen, hur riksdagen skulle vara
sammansatt. De liberala — frihetsvännerna — yrkade, att
stånds-indelningen skulle upphävas, så att personer ur alla sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
