Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 315. Ur Geijers diktning - *Olov Tryggvason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att Guds krafter honom tagit
levande till himlasalar.
Många synder hade Olov.
Säg än andra männers mening!» —
»Sist», sad’ Gaute, »tro ock några,
att han kluvit vågens brusning
och uppå ett skepp sig räddat,
som ej långt från striden syntes.
För hans tappra vapenbröder,
som i danska bojor föllo —
få blott levde än —, betaltes
lösen av en okänd hand.
Många trodde, det var Olov.» —
»Lever Einar Tambarskälver?» —
»An han levér», svarte Gaute,
»rikast uti Trondelaget.»
Nu från klostret ljuder klockan,
och den gamle går i templet,
håller mässa. Återkommen,
kallar han sin gäst och säger:
»När du kommer hem till Norge,
hälsa Einar! Ingen stridde
tapprare på Ormen långe.»
Därmed går han från den häpne
långsamt — vart ej mera funnen. —
Efter år kom vandrarn åter,
hälsar hemmets kända stränder,
talar om, vad han förnummit.
Då med tårar sade Einar:
»Sannerligen, broder Gaute,
Olov Tryggvason du skådat!» —
Gick en saga så i Norge,
länge kär för folkets sinnen:
Ij ärran vid den helga graven
sitter hjälten, konung Olov,
beder väl för Norges rike.
81—221105. Läseboken, Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
