Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 317. Ur Tegnérs diktning - *Sång till solen - *Ur Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig den Evige tog
som ett barn på sin arm,
och nu vilar du ut
invid faderlig barm.
Yäl, så rulla ditt klot
uti ljus och gå glatt
din förklaring emot!
Efter långvarig natt
skall jag se dig en gång
i ett skönare blå.
Jag skall hälsa dig då
med en skönare sång.
Ur Axel.
Den gamla tiden är mig kär,
den gamla karolinska tiden,
ty glad han var som samvetsfriden
och modig, såsom segern är.
Än ligger i de norra landen
dess återsken kring himlaranden,
och mäktiga gestalter gå,
med bälten gula, rockar blå,
i aftonrodnan upp och neder.
Med vördnad ser jag opp till eder,
I hjältar från en högre värld
med kyller och med långa svärd.
En av de gamla karoliner
jag kände i min barndoms dar.
På jorden stod han ännu kvar,
ett segertecken i ruiner.
Erån hundraårig hjässa sken
allt silver, som den gamle hade,
och ärren på hans panna sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
