Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 319. *Dödens ängel. Av Johan Olov Wallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vakna ej vid larmtrummans bud
men först vid domens basunaljud.
Min hand blott vinkar — och jorden sopas:
allt levande till det rummet far,
där intet öra hör namnet ropas
och ingen tunga sig rör till svar.
Min fot lustvandrar —
och stjälper troner;
och Alexandrar,
Napoleoner,
de herrar forne i höga loft,
de äro vordne en handfull stoft.
Rannsaken, dödlige, edra syften,
med bävan forsken er själs begär,
och rena händer och hjärtan lyften
till den, som vet, vad i mänskan är!
I till den orten
dock skolen lända,
där över porten
till tidens ända
det skrevs oryggeligt det beslut:
Här var går in och går ingen ut.
Men Gud är kärleken. — Lugnen eder,
betryckta hjärtan, och fatten hopp!
Det korn I laden i jorden neder
i gyllne skördar skall spira opp.
O, vad I laden
med sorg i graven,
vad kärt I haden,
vad kärt I haven,
det är ej borta men dock ej här —
det är hos honom, som evigt är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
