Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 321. Ur Stagnelius’, Nicanders och Sjöbergs diktning - *Gyllenhielm. Av Karl August Nicander - *Försakelse. Av Erik Sjöberg (Vitalis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans mod slog upp i brand,
hans själ av tidens hand
var tryckt men ej förkrossad.
Han sade: »Trogna svärd,
som fri är jag dig åter värd!
Yi följas åt till Norden.
Än tjäna vi en gång
vid bardalek och sång
vår kung och fosterjorden.
Varthelst mig ödet för,
ditt dyra minne aldrig dör
uti mitt bröst, furstinna!
Mitt liv av dig gavs fritt:
ditt namn förent med mitt,
skall eftervärlden hinna.
När döden famnat mig
och stumma graven sluter sig
utöver sår, som svidit,
mitt svärd skall hänga kvar
att vittna, vad jag var,
och bojan, vad jag lidit.»
Karl August Nicandcr.
Försakelse.
Vi skulle jag ej möta glad min plåga?
Hon är en ängel, sänd ifrån min Gud.
Vi skulle jag den gode Fadern fråga,
varför han valde henne till sitt bud?
Som fågeln under moderns vingar vilar,
intill hans bröst jag lutar mig i ro;
och kommer döden än med tusen pilar,
jag segrar dock, och segern är min tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
