Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 322. Johan Ludvig Runeberg. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mando ryckt ned, syntes det inte ett spår av, och. endast en
skälmaktig blick i ögonen och ett undertryckt skratt
skvallrade om att allt ej gått så oskyldigt till. Men pojkarna blevo
utan gröt den gången, rättvist nog, och det kändes ganska
svårt, ty endast på lördagskvällarna vankades nykokt sådan.
Skolan i Vasa var varken bättre eller sämre än den tidens
skolor i allmänhet. Alla fem klasserna undervisades i ett
och samma rum, och icke blott de 126 eleverna utan även alla
ytterplagg skulle rymmas där. Då vädring icke förekom, kan
man förstå, hurudan luften skulle vara, när lektionerna vid
femtiden på dagen voro slut. Och hurudan skulle den inte
bli under den mörka årstiden, då de många osande talgljusen
måste anlitas!
Särskilt en av lärarna var mycket sträng och färdig att
vid minsta felsägning under förhöret gripa till karbasen.
Men rektorn var en vänlig och pratsam herre, hos vilken
Runeberg stod högt i gunst. En dag fick han mitt under
lektionen se en liten mus spatsera på Runebergs pulpet.
Han tog käppen och skulle slå till den. »Men ser inte
rektorn, att den har stubbsvans, och att den är tam?» frågade
Runeberg helt lugnt och stack in musen i rockärmen. »Ja,
du är då alltid en sådan där», var rektorns godmodiga svar.
Men fastän Runeberg kunde vara en riktig tjuvpojke,
gjorde han sig aldrig skyldig till något lågt eller simpelt
streck, och i kamratkretsen fanns det knappt någon, som
var så allmänt avhållen som han. Sitt skolarbete skötte
han med allvar och kläm, men när det var undangjort,
ägnade han sig åt lekar och kroppsövningar och blev snart
den främste i leken, den, som kunde slå högsta lyran och
vinna första priset i kapplöpningar. Särskilt beundrade
klasskamraterna hans oräddhet gentemot de äldre pojkarna.
Mycket kamrattyranni rådde ännu i skolan, och länge dröjde
det ej, innan Runeberg fick känna på den saken. Men han
var ej sinnad att finna sig däri utan gav den gosse i högsta
klassen, som sökte »topprida» honom, en minnesbeta, som
länge omtalades med beundran i Vasa skola. Och då han
själv kom upp i de högre klasserna, gjorde han vad han
kunde, för att småpojkarna ej skulle bli tyranniserade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
