- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 3 och 4 /
1344

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 322. Johan Ludvig Runeberg. Av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Såsom dig, när någon gång om hösten
blixtar kring dig ljunga, hagel vina
och du bärgar tegen för de dina.»

*     *
*



Naturligtvis fick Runeberg mottaga många yttre
utmärkelser både i Finland och Sverige. Visst var han också
tacksam för all vänlighet, som visades honom, men han älskade
inte fester. och vackra tal utan längtade i tysthet tillbaka
till sitt anspråkslösa sommarhem, Kroksnäs, i Borgå skärgård.
»Den, som vore vackert hos er tillbaka!» skriver han en gång
till sin hustru. »Jag är gränslöst mätt på all världens
härlighet och längtar efter gröt, fisk och lugn på Kroksnäs.»

Ej mindre än trettioen somrar tillbragte skalden och hans
familj på detta sommarställe. Den rödmålade byggnaden
med de vita skorstenarna låg mycket vackert, omgiven, som
den var, av lummiga träd och med utsikt över
Kroksnäs-sundet. Det var Runebergs fröjd att få ströva omkring i skog
och mark med geväret på axeln eller ligga ute på fjärden
och fiska. »Det minsta det börjar dofta åt vår», skriver hans
hustru till en vän, »så är det förbi med skriveriet.» Men inte
var det fisket och jakten i och för sig, som lockade så
oemotståndligt, nej, det var »fjärdarna och sunden, skogen med
dess stillhet och skogsbäcken med dess sorl». En av hans
jaktkamrater berättar, hur underbart strålande hans blickar
kunde bli, när han fick se en utsikt, som riktigt tilltalade
honom. Men fåordig, som han var, nöjde han sig med att
stilla säga: »Nog är här vackert.»

Samma år, som Runebergs stora dikt »Kungarna på
Salamis» utkom, träffades han av ett slaganfall, som för alltid
bröt hans hälsa. Från den dagen kunde han icke röra sig
på egen hand utan tillbragte sin mesta tid liggande. Men
han ägde fortfarande alla sina själskrafter i behåll, och de
tretton år han hade kvar att leva blevo trots allt ganska
ljusa genom hans hustrus och söners varma kärlek och
omsorger. Ingen kunde förstå honom så väl som hustrun.
Hon lämnade honom heller nästan aldrig, och på dagarna
kunde hon flera timmar i sträck läsa högt för honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/34/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free