Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 323. Ur Runebergs diktning - *Vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med lycka hård, med lycka blid,
det finska folkets hjärta slog,
här bars, vad det fördrog.
Yem täljde väl de striders tal,
som detta folk bestod,
då kriget röt från dal till dal,
då frosten kom med hungerns kval?
Yem mätte allt dess spillda blod
och allt dess tålamod?
Och det var här det blodet flöt,
ja, här för oss det var,
och det var här sin fröjd det njöt,
och det var här sin suck det göt,
det folk, som våra bördor bar
långt före våra dar.
Här är oss ljuvt, här är oss gott,
här är oss allt beskärt.
Hur ödet kastar än vår lott,
ett land, ett fosterland vi fått.
Yad finns på jorden mera värt
att hållas dyrt och kärt?
Och här och här är detta land,
vårt öga ser det här.
Yi kunna sträcka ut vår hand
och visa glatt på sjö och strand
och säga: »Se, det landet där,
vårt fosterland det är!»
Och fördes vi att bo i glans
bland guldmoln i det blå,
och blev vårt liv en stjärnedans,
där tår ej göts, där suck ej fanns,
till detta arma land ändå
vår längtan skulle stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
