Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 326. Ur Viktor Rydbergs författarskap - Pojkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du inte hört förordningen från predikstolen, sakramentskade
okvnnesfä?»
»Nej.»
. »Du ljuger och skall få mycket stryk, dubbelt så mycket
stryk, för att du ställer dig okunnig. Du visste, att du var
på förbjuden mark. Bekänn, eller jag bankar lögnen ur dig!»
»Jag visste det inte. Jag hör sällan på kungörelserna.»
Det drog litet i landshövdingens läppar, men spanskröret,
som sänkt sig, lyftes igen. Pojken gjorde åter den
avvärjande armrörelsen och tappade därvid de litterära skatterna.
Karsus fläktade åt ett håll, riddar Finke åt ett annat, och
visorna föllo till landshövdingens fötter.
»Vad är det där för smörja? Hit med det!»
Spanskröret hade sänkt sig åter och pekade-* på
tryckalstren. Pojken, blek av skräck, tog först upp visorna, som
lågo närmast, och framräckte dem, därefter såg han sig om
efter Karsus och Finke.
Under tiden ögnade den gamle herrn i visorna med en min,
som om de varit eftersökta brottmålshandlingar. Han
interfolierade studiet vid pass så här:1
»Du går i storskolan, jag känner igen dig. Har rektor
tillåtit dig att läsa sådant? Har han sagt, att du får
försumma dina läxor för slik lektyr? ’Den ömme herden Fingal’!
Skamlöst! Har du att befatta dig med herdars ömma känslor?
Tarvligaste pigpoesi för övrigt. ’Det bodde en köpman vid
Hamborga bro. Han hade en dotter så fager och så tro’. Det
här är ju fånig båtsmanspoesi. ’Pojkarna’ . . . det handlar
väl om tjuvstreck och ...»
Landshövdingen avbröt plötsligt sin med hemska ögonkast
ledsagade kritik, och det såg nästan ut, som om han blivit
flat. Han stirrade tyst i visan. Tystnaden räckte visst ett
par minuter. Han hade icke väntat att här påträffa de
pojkar han här fann. Han genomögnade visan från början
till slut, ehuru han förmodligen kunde henne utantill. När
han slutat läsningen, var hans uppsyn förvandlad. Den var
allvarlig men icke arg och hotande.
1 Medan han läste, inflickade han ungefär följande ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
