Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 328. Ur Carl Snoilskys diktning - *Blomsterfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin saga blomstren bikta oförtäckt.
Ej blad ocli telning gömde,
vad de i knoppen drömde.
Sen hyllningsedernas sorl dött bort,
ser han med glädje och häpnad
tre kalkar öppnas och inom kort
ur en och var stå upp en skepnad:
tre alfer, vävda av doft och ljus,
med röst av fågelsång och västansus.
Små kronor på sitt änne
de buro, två av de trenne.
Den första alfen bar snövit dräkt
Till jorden neg hon och sade:
»Mig lyder liljors oskuldsvita släkt,
vi länge väntat dig hade.
Hell, hell, i vaggan krönte blomsterdrott!
Tag mot vår bästa skänk — ett härligt gott:
i både lust och smärta
ett barnsligt, oskuldsrent hjärta!»
Den andra alfen bar purpurdräkt.
Till jorden neg hon och sade:
»Mig lyder rosors fursteborna släkt,
vi länge väntat dig hade.
Hell, hell, i vaggan krönte blomsterdrott!
Tag mot vår bästa skänk — ett härligt gott:
vad världen kallar snille —
du skall bli stor, du lille!»
Men blyg och ödmjuk den tredje kom.
Dess skära dräkt ej prydnad hade.
Vad namn hon bar, har ingen brytt sig om.
Och till den lille ömt hon sade:
»Hell, trefalt hell, du unge blomsterdrott!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
