Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 328. Ur Carl Snoilskys diktning - *I Swedenborgs trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag undrar just, om änglar se så ut»,
bon frågar stilla
och hinner så till hemmets låga knut,
den kära lilla.
Vid porten stannar hon — en plötslig lust
får makt med tanken:
i hörnet syns en liten byggnad just
bland trädgårdsplanken.
»Det är ju där, som han, assessorn, bor,
om vilken spordes,
att han ser andar — ja, så säger mor —
tänk, om jag tordes!
En egen gubbe, full med rynkor små
kring ögonbrynen,
som ingen elak — folket säger så —
kan se i synen.
I går jag mötte’n. Han såg vänlig ut
som ingen annan
och gav mig sockerkandi ur en strut
och kyss på pannan.
Jag tror, jag vågar.» Nu assessorns grund
hon skyggt beträder
och rör vid lusthuslåset i en lund
av rönn och fläder.
Hur kunde hon i hast få sådant mod?
På tröskelns tilja
hon står som supplikant:1 »Ack, var så god ..
Jag skulle vilja . . .
så gärna se en ängel.» — Det är sagt,
det stora ordet.
Den gamle herrn, som har en sådan makt,
ser upp från bordet.
1 En, sora kommer med en bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
