Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 329. Ur August Strindbergs författarskap - *Ur »Mäster Olov» - Akt I. I Strängnäs kloster. Scen XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof.
Kom, käre broder, och låt mig trycka
dig i min famn! Du följer mig, säg!
Att vandra ensam mig alltid var svårt.
Lars.
När du far fram på din blodiga väg,
då skall jag hela, där du slog för hårt.
Olof.
Kan man slå för hårt, då det gäller allas,
ej eget väl?
Lars.
Det finns många vägar.
Olof.
Men vilken skall då den rätta kallas?
Lars.
Den man går med Gud. Du vet jag plägar
ej välja andra.
Olof.
När såg du mig taga
ett steg jag ej visste min herre behaga?
Lars.
Och ändå, Olof, ej samma stråt
vi nånsin följt, fast vi följas åt.
Olof.
Du böjer, jag bryter; jag slår, och du lisar...
Men tyst med frågor! När en gång vid målet
vi stanna båda, då slutet oss visar,
vad längst höll provet, om vaxet eller stålet,
om högsta viljan kan vilja ett
men göra sin vilja på flera sätt.
Lars.
Nu glömma vi aldrig den stunden, broder!
Gå fram på din bana och bryt och slå,
så långt det räcker — men skona din moder!
Olof.
Vem bjuder stormen, hur långt den skall gå?
Nu blåser det upp. Förbannad den ro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
