Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 331. Verner von Heidenstam. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur fattigt, kargt och grått fosterlandet än syntes
Heidenstam i jämförelse med Orienten, »ungdoms allra kärestan min»,
som han kallar den, kan han dock ej slita banden, som binda
honom vid hembygden. I »Ensamhetens tankar», en liten
grupp dikter i »Vallfart och vandringsår», kommer en
svidande hemlängtan fram i följande lilla dikt:
»Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar, var jag går
— men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna, där barn jag lekt.»
»Vallfart och vandringsår» väckte mycket uppseende i
Sverige, och Topelius fröjdades över att hans spådom gått
i uppfyllelse, oaktat mycket i Heidenstams dikter bars av
en orons och trotsighetens anda, som för den fromme gamle
var främmande. — Mycket lästa och beundrade blevo också
längre fram hans båda romaner »Endymion» och »Hans Alienus».
I hans »Dikter» ljuder stark och klar den ton, som hördes så
spröd och svag i »Vallfart och vandringsår»—hemlängtans,
fosterlandskärlekens ton. Österlandets tillbedjare sjunger
nu om skogen vid hemmets dörr, Tiveden, om
barndomsminnena och Sverige, det sovande landet, som de ungas
kärlek skall väcka till liv. Kanske har aldrig hemlängtan i
svensk sång ljudit mera gripande än i Heidenstams
»Hemmet», där det heter:
»Jag längtar hem till skogen.
Där finns en stig i gräset.
Där står ett hus på näset.
Var plockas under träden
så stora rosenhäger?
Var gungar blåsten säden
med sådant sus som hemma?
Var bäddas så mitt läger
vid aftonklockans stämma?
Ett hem! Det är det fästet
vi rest med murar trygga
— vår egen värld — den enda
vi mitt i världen bygga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
