Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 333. Selma Lagerlöf. Av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hade talats om Bellman och Runeberg, och nu gick hon och
tänkte på de gestalter, som man möter i deras diktning. Hon
såg dem framför sig, Movitz och Ulla Vinblad, Döbeln,
Sandels, Sven Duva och Lotta Svärd. Och så sköt en tanke
blixtsnabbt genom hennes själ: varför skulle hon ej kunna
dikta om alla de egendomliga män och kvinnor, som sagorna
därborta i Värmland rörde sig om? Ah, om hon kunde
berätta allt så, att även andra människor kunde se dem
framför sig!
Så starkt grep den tanken henne, att hela gatan började
gunga under henne.
»Hela långa Malmskillnadsgatan från Hamngatsbacken
ända upp till brandstationen», berättar hon, »hävde sig mot
himlen och sjönk ned igen, hävde sig och sjönk. Hon måste
stå stilla en god stund, tills gatan kommit till ro, och hon
såg förvånad på de förbigående, som gingo så lugna och ej
märkte, vilket under som skett.»
Men flera år gingo, utan att den unga lärarinnan kunde
få utföra sin tanke. Dels hade hon så litet tid att skriva,
dels blev hon så missnöjd med det lilla hon skrev, att hon
jämt rev sönder och skrev om. Och så visste hon inte heller,
om hon skulle skriva »sagan» på vers eller prosa.
Slutligen bestämde hon sig för att skriva den i form av en
roman. Så kommo de första kapitlen av »Gösta Berlings
saga» till. Men åter grep modlösheten henne, åter lade hon
bort pennan.
Då träffades hon av en stor sorg: Mårbacka måste säljas.
An en gång måste hon se sitt barndomshem, innan
främmande skulle taga det i besittning.
Kvällen innan hon reste därifrån hade hon fattat sitt
beslut: hon slculle skriva sagan, »hon skulle rädda åt sig,
vad hon ännu kunde rädda av hemmet: de kära gamla
historierna, de sorglösa dagarnas glada frid och det vackra
landskapet med den långa sjön och de blåskiftande kullarna.»
Selma Lagerlöf var vid denna tid lärarinna vid flickskolan
i Landskrona. Hon var mycket upptagen om dagarna, så
att det var egentligen bara nätterna hon hade riktigt för
sig själv och sin kära saga. Då allt var tyst och stilla om-
91—221105. Läseboken. Parallelluppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
